Ilska

Jag blir allt oftare arg. Oförutsett, ohanterligt och oproportionerligt arg. Efteråt är det som att se tillbaka på ett fylleslag. Ångest, minnesluckor och huvudvärk. Jag försöker se samband mellan tillfällena, se spåren som jag tror ska ge mig svaret på varför. Jag har kommit fram till att ilskan bubblar som häftigast när jag blivit besviken, när längtan och trånandet efter min käraste förbyts i förtvivlan och en känsla av vanmakt, maktlöshet och en hjälplöshet då jag inte ser någon väg därifrån. Jag vill skrika och gråta, banka på hans bröst, och kan ibland inte låta bli trots att jag vet att han inte förtjänar det. Vet att han vill ha mig. Vet att han tycker overkligt mycket om mig. Vet att han gör sitt bästa. Ändå känns det allt för ofta inte så. Ändå känns det allt för ofta som att det inte räcker.
När jag blir arg och ledsen tror han att det är för att jag inte vill vara med honom. Så fel han har. När det i själva verket är för att jag vill så mycket att det är omöjligt att uppfylla.

En pudel

Var på teater idag. Känslofullt och en alldelles för underskattad konstform. Galet att det inte ses lika ofta av lika många som den andra klassens teater som man spelat in bakom kamera för att kunna se om och om och om igen.
Kreativitet ska väl vara ett sätt att få utlopp för den energi som finns inom en. Men pjäsen gjorde det så tydligt att kreativitet kräver självförtroende. Och att de flesta använder kreativiteten som ett sätt att hävda sig. Få bekräftelse.
Är man kreativ under psedonym eller bakom kostym, behöver man kanske inte samma självförtronede. Men då försvinner ju också lite av poängen med att lägga energin på offentlig konst.

Back in Sweden

Back in Sweden och jag öppnar en blogg. Efter tio veckor på resedagboken insåg jag att det var dags att prova någonting nytt. Har dock svårt för nymodigheter. Torkel skrev igår att ny kultur alltid kommer från de unga och alltid anses farlig och motsträvas av de äldre mer konservativa. Gör vad jag kan för att inte bli vuxen. Men ibland är det svårt.